Cantus och jag, sommaren 2009
Jag har alltid varit en hästtjej.
När jag var ca 10 år så fick jag äntligen börja på ridskola och där fortsatte jag i nästan 9 år.
Cantus och Lotta
Fotograf: Frida Andersson
Man lär sig otroligt mycket genom idrotten, vad det än är man utövar.
Jag lärde mig mycket men att ta ansvar och bli lite tuffare är några av sakerna.
Efter att ha ridit på ridskola så blev jag medryttare på hästen Cantus, honom red jag i ca. 6 år.
Han var i början oberäknelig och beviset för att hästar är flockdjur och ogärna lämnar sin ledare.
Men åren gick och han blev lugnare och jag tror minsann att han blev lite säkrare i sig själv.
Nyfikenheten växte och därför gick jag en ettårig utbildning inom häst i Skåne, något av det bästa jag har gjort.
Det gav mig mycket kunskap som jag har haft god användning för.
Jag och Py, sommaren 2009
Efter att ha flyttat från de mörka skogarna så började jag rida en ny häst, Py.
En bestämd gammal dam, men trygg och något av en läromästare.
Allt annat än Cantus, med honom försökte vi lära oss tillsammans.
Jag och Py, sommaren 2009
Men under och efter graviditeten har jag lagt stövlarna på hyllan ett tag,
för just nu är det fullt fokus på Lilleman.
Men hoppas att jag i framtiden kommer upp på hästryggen igen.
Så det är med lite saknad och längtan som jag sitter och tittar på Världscupsdressyren på TV.
