Ett litet glädjetjut är nog på sin plats.
Tjohoooo!
I höstas när jag som mest kände att jag behövde en morot, något att sträva mot för att orka med den gråa och ibland då något nedstämda arbetsvardagen.
Det var då jag hittade distanskursen "Visuell kommunikation" på högskolan i Jönköping.
Att utbilda mig inom något jag är verkligen intresserad av, som jag vill utvecklas inom och kanske t.o.m. kan jobba med i framtiden.
Detta är ju enbart en distanskurs på 7,5 högskolepoäng och verkligen ingen hel utbildning, men jag ser kursen som ett steg på vägen.
Den vägen som jag nu vill gå.
Om tid och pengar inte styrde så skulle jag vilja hoppa på en utbildning inom ett området som jag är genuint intresserad av. Där utbildningstiden inte spelade så stor roll.
Men just nu styr både tid och pengar.
Med en 20-månaders liten kille hemma samt en liten till på väg, så får man göra det man kan.
Och att komma in på denna distanskurs (som är helt nätbaserad) är att ta ett steg framåt.
När man inser att den utbildning som tidigare har gått kanske inte var helt rätt, eller inte är helt rätt nu.
Så får man som sagt göra det man kan mot att styra sitt liv dit man vill.
Det är ju jag som är kapten på mitt egna skepp, ingen annan!
Fram tills att kursen drar igång i januari blir det att prioritera fototräning så mycket som det bara går i vardagen.
